Saknaden är stor..
Hade svårt att somna igår natt. La mig samtidigt som A vid 23 tiden. Men kunde inte somna. Strax innan vi la oss så "sjöng" A en sång helt fel och som fastnade i huvudet, vi fick ett gott skratt när vi låg där och försökte vara tysta.
Men sen sa vi godnatt och han vände sig om jag låg där klarvaken och tänkte och tänkte och tänkte. Pappa dök upp i mitt huvud hela tiden. Kunde inte sluta tänka på honom. Tills jag börjar fälla tårar och A vaknar till och undrar vad det är.
Kunde inte somna riktigt där efter ändå så surfade med mobilen in på facebook, klickade mig in på pappas profil där, och grät när jag såg hans bild. Jag har så svårt att fatta atthan är borta än. Under medvetet tror jag att han fortfarande finns dä vi sällan snackade med varandra sista tiden och att han bodde nere i spanien.
Så på något konstigt sätt tror jag att han är där nere än.
Men på en sekund så kommer jag på att han är borta och blir fruktansvärt ledsen sen är det som att mitt undermedvetna igen försöker förneka det och glömmer om vad jag tänkte på.
Allt är jobbigt emellanåt, men ibland är det som vanligt känns det som. Jag är rädd på hur jag kommer att reagera på alla dessa faser i en sorgprocess. Man kanske inte går igenom alla vem vet.
Är bara rädd att falla i en grop och ha svårt att ta mig upp.
Jag lever för mina barn just nu och jag vet itne vad jag skulle ha gjort om itne andreas var vid min sida.
Jag tänker på dig varje dag kära far, inatt drömde jag om dig, en hel konstig dröm, men jag fick se dig levande och prata med dig och känna dig. Det var hemskt på ett vis för när jag vaknade insåg jag att det var en dröm och verkligheten hann i kapp.
När någon i ens närhet dör har jag hört många säga att man har "sett" den människan som har gått bort, man har "känt" och "hört" osv.
Jag tror på de okulta och jag har varit med om att ha hört en massa konstigt här hemma efter min fars bortgång.
Men jag inte "Sett" honom om ni förstår. Jag vill, samtidigt är det läskigt men det har inte hänt än.
Saknar dig pappa!!
Nu får jag nog ta mig härifrån, detta inlägghar tagit någon timme att skriva då barnenn har velat något hela tiden;)
Ses!
Men sen sa vi godnatt och han vände sig om jag låg där klarvaken och tänkte och tänkte och tänkte. Pappa dök upp i mitt huvud hela tiden. Kunde inte sluta tänka på honom. Tills jag börjar fälla tårar och A vaknar till och undrar vad det är.
Kunde inte somna riktigt där efter ändå så surfade med mobilen in på facebook, klickade mig in på pappas profil där, och grät när jag såg hans bild. Jag har så svårt att fatta atthan är borta än. Under medvetet tror jag att han fortfarande finns dä vi sällan snackade med varandra sista tiden och att han bodde nere i spanien.
Så på något konstigt sätt tror jag att han är där nere än.
Men på en sekund så kommer jag på att han är borta och blir fruktansvärt ledsen sen är det som att mitt undermedvetna igen försöker förneka det och glömmer om vad jag tänkte på.
Allt är jobbigt emellanåt, men ibland är det som vanligt känns det som. Jag är rädd på hur jag kommer att reagera på alla dessa faser i en sorgprocess. Man kanske inte går igenom alla vem vet.
Är bara rädd att falla i en grop och ha svårt att ta mig upp.
Jag lever för mina barn just nu och jag vet itne vad jag skulle ha gjort om itne andreas var vid min sida.
Jag tänker på dig varje dag kära far, inatt drömde jag om dig, en hel konstig dröm, men jag fick se dig levande och prata med dig och känna dig. Det var hemskt på ett vis för när jag vaknade insåg jag att det var en dröm och verkligheten hann i kapp.
När någon i ens närhet dör har jag hört många säga att man har "sett" den människan som har gått bort, man har "känt" och "hört" osv.
Jag tror på de okulta och jag har varit med om att ha hört en massa konstigt här hemma efter min fars bortgång.
Men jag inte "Sett" honom om ni förstår. Jag vill, samtidigt är det läskigt men det har inte hänt än.
Saknar dig pappa!!
Nu får jag nog ta mig härifrån, detta inlägghar tagit någon timme att skriva då barnenn har velat något hela tiden;)
Ses!
