Misslyckad snögubbe och julskyltning..
Idag har dagen varit lite lättare eller vad man ska säga.
Vi har varit ute med barnen en liten stund och försökt oss på en snögubbe som blev en aning misslyckad, sen åkte vi för att köpa en pulka till.
Sen fick jag veta att det var julskyltning i stan så vi drog iväg en sväng.
När jag sa till leo att vi kanske skulle få träffa Tomten blev han väldigt glad. När han väl såg honom blev han lite rädd och när vi skulle gå ropade han hela vägen efter Tomten varför han inte gav honom några presenter haha. Jisses!
Annars har jag varit lite seg idag med. Trött och orkelös. Men det går väl över så småningom.
Imorgon blir det nog en stor städning här hemma, sen kanske ut med ungarna i snön. Får se hur mkt man orkar.
Ska kolla färdigt på lite tv sen blir det sängen
Natti natt!
Vi har varit ute med barnen en liten stund och försökt oss på en snögubbe som blev en aning misslyckad, sen åkte vi för att köpa en pulka till.
Sen fick jag veta att det var julskyltning i stan så vi drog iväg en sväng.
När jag sa till leo att vi kanske skulle få träffa Tomten blev han väldigt glad. När han väl såg honom blev han lite rädd och när vi skulle gå ropade han hela vägen efter Tomten varför han inte gav honom några presenter haha. Jisses!
Annars har jag varit lite seg idag med. Trött och orkelös. Men det går väl över så småningom.
Imorgon blir det nog en stor städning här hemma, sen kanske ut med ungarna i snön. Får se hur mkt man orkar.
Ska kolla färdigt på lite tv sen blir det sängen
Natti natt!
Allt känns tungt..
Ännu en dag går och man tänker efter och märker att pappa inte finns längre.
Jag har känt mig väldigt trött trots att jag idag har sovit ut på morgonen. Har ingen ork att gör något alls, och tvingar mig till att göra saker. Hade det inte varit för barnen så ligger jag hela dagen i sängen.
Jag är rädd på hur jag kommer att känna sen när man väl har fattat att pappa inte längre finns. Just nu känns det som att man förtränger det, fast inners inne vet jag att han inte finns.
Det är som att man tänker på han en sekund och tänker att han är borta. Sekunderna senare tänker jag inte på det, men allt är inte som vanligt.
Jag vet men ändå inte liksom.
Jobbigt, men vad ska man göra? Saknar han något sjukt mycket. Man kan bara minnas minnen han lämnade efter sig, och hur underbar han var som person.
Att han inte lider längre av denna hemska sjukdom han hade.
det jag inte får in är att han verkligen inte längre finns. I kött och blod. Han är borta... Det går inte in i huvudet riktigt än.
Jag såg ju honom ligga där i kistan. Jag såg att han inte andades. Men har svårt för att förstå det.
Det är väligt blandade känslor.
Kollade på én video jag tog med mig från hans lägenhet. Där mestadels visade mig på min födelsedag när jag dansade och lite annat. Även han gjorde ett uppträdande där han hälsa osv. Det gjorde så sjukt ont att höra hans röst igen. Allt är jobbigt... usch när ska denna mardrömmen gå över? =(
Jag har känt mig väldigt trött trots att jag idag har sovit ut på morgonen. Har ingen ork att gör något alls, och tvingar mig till att göra saker. Hade det inte varit för barnen så ligger jag hela dagen i sängen.
Jag är rädd på hur jag kommer att känna sen när man väl har fattat att pappa inte längre finns. Just nu känns det som att man förtränger det, fast inners inne vet jag att han inte finns.
Det är som att man tänker på han en sekund och tänker att han är borta. Sekunderna senare tänker jag inte på det, men allt är inte som vanligt.
Jag vet men ändå inte liksom.
Jobbigt, men vad ska man göra? Saknar han något sjukt mycket. Man kan bara minnas minnen han lämnade efter sig, och hur underbar han var som person.
Att han inte lider längre av denna hemska sjukdom han hade.
det jag inte får in är att han verkligen inte längre finns. I kött och blod. Han är borta... Det går inte in i huvudet riktigt än.
Jag såg ju honom ligga där i kistan. Jag såg att han inte andades. Men har svårt för att förstå det.
Det är väligt blandade känslor.
Kollade på én video jag tog med mig från hans lägenhet. Där mestadels visade mig på min födelsedag när jag dansade och lite annat. Även han gjorde ett uppträdande där han hälsa osv. Det gjorde så sjukt ont att höra hans röst igen. Allt är jobbigt... usch när ska denna mardrömmen gå över? =(
Min älskade pappa....
Livet är inte som det verkar ibland, eller livet är orättvist många gånger, men inte trodde man att man skulle vara 26 år gammal och redan ha förlorat sin far i 56 års ålder.
Har kanske nämt att han varit sjuk någon gång i något inlägg. Pappa var väldigt sjuk. I våras fick han vad läkarna trodde var en djup depression som han fick medicinering mot. Han var väldigt men väldigt deppig. Han grät för allt och ringde mig varje dag för att säga att han ville träffa mig snart. Vi kunde inte åka ner i somras till honom då han bodde nere i Spanien och vi inte hade råd att åka denna sommaren.
Varje gång han ringde fick jag säga att vi inte kunde och för varje gång jag sa desto mer gjorde det ont att säga att vi inte kunde ta oss ner i år.
I juli fick han efter att ha tuppat av på sitt jobb, diagnos hjärntumör grad 4, inoperabel. De gav han sex mån att leva.
de började efter någon vecka med strålbehandling och kemoterapi. Han blev mindre bra, kunde inte riktigt gå och blev apatisk. Han behövde hjälp med det mesta. När man fick höra att tumören kanske hade blivit en aning mindre, tändes hoppet om att han kanske kunde klara sig lite längre.
Tisdag den 15 Nov, ringde hans fru till mig och sa att han hade varit orolig hela natten och därmed fått åka in akut till sjukhuset. Där konstaterade man att han hade fått komplikationer efter strålbehandlingen där hans lungor hade bränts sönder. Trots at läkare hade sagt att han hade 6 mån och att han med all säkerhet skulle dö av hjärntumören han hade trodde man inte att han skulle behöva lämna oss innan dom 6 mån efter komplikationer. De hade jag inte ens en tanke om.
Vi hade beställt några veckor innan biljetter för att åka och hälsa på pappa för antagligen en sista gång. Vi skulle ha åkt den 27 nov, men efter detta som hade hänt, fick jag avboka biljetterna och köpa en biljett snabbt för att åka själv.
Den 18 nov köpte jag biljetten och skulle åka dagen efter den 19 nov. Fredagen den 19 kom och jag var nervös för att flyga. Men klockan 11.05 ringde hans fru och berättade den hemska nyheten om att han hade precvis avlidit. Hela min värld rasade samman. Jag var ju på väg till honom!
Jag åkte ändå var framme 23.40 och framme hos min pappa ca en timme senare. Det fanns så mkt folk hos honom. De frågade om jag ville se honom, men jag kunde inte. Vi sov hos han iaf. Dagen efter ville jag se honom ändå. var rädd att han kanske skulle se deformerad ut, men han såg så vacker, fridfull, lycklig ut. Man kunde nästan se ett leende. Det gjorde så ont att se han där. Ligga i en kista. Han var bara 56 år gammal!
Nu har dagarna gått, idag är det en vecka sedan har avled och jag har fortfarande svårt att förstå detta trots att jag såg honom ligga i en kista och se när de körde iväg honom för att kremeras. Jag förtränger detta, men i ögonblick fattar jag att han inte finns och börjar gråta. Min pappa var min hjälte sen jag var liten. Man tror alltid att ens föräldrar är odödliga, och aldrig blir sjuka eller kommer att bli sjuka.
Det konstiga är att man blir vuxen och jag trodde fortfarande det. 7
Just nu känner man sig som när man var runt 6 år och behövde sin pappas tröst när man gjorde sig illa, behövde hans kramar, hans pussar. Jag vet nu att du inte lider längre och att du har det bra där du är. vet att du vakar över mig och hela familjen.
Det som gör mest ont är att du inte hann träffa ditt yngsta barnbarn. jag vet hur mkt du ville få träffa dina barnbarn igen.
Jag älskar dig pappa med hela mitt hjärta! Jag saknar dig något oerhört. Vill ha dig här igen för att få krama dig och pussa dig, börja inse att det aldrig mer kommer att hända. Det gör så ont i mig.
Jag skulle göra vad som helst för att få träffa dig en sista gång vid liv. Jag kan bara inte fatta detta.. går inte..
Har kanske nämt att han varit sjuk någon gång i något inlägg. Pappa var väldigt sjuk. I våras fick han vad läkarna trodde var en djup depression som han fick medicinering mot. Han var väldigt men väldigt deppig. Han grät för allt och ringde mig varje dag för att säga att han ville träffa mig snart. Vi kunde inte åka ner i somras till honom då han bodde nere i Spanien och vi inte hade råd att åka denna sommaren.
Varje gång han ringde fick jag säga att vi inte kunde och för varje gång jag sa desto mer gjorde det ont att säga att vi inte kunde ta oss ner i år.
I juli fick han efter att ha tuppat av på sitt jobb, diagnos hjärntumör grad 4, inoperabel. De gav han sex mån att leva.
de började efter någon vecka med strålbehandling och kemoterapi. Han blev mindre bra, kunde inte riktigt gå och blev apatisk. Han behövde hjälp med det mesta. När man fick höra att tumören kanske hade blivit en aning mindre, tändes hoppet om att han kanske kunde klara sig lite längre.
Tisdag den 15 Nov, ringde hans fru till mig och sa att han hade varit orolig hela natten och därmed fått åka in akut till sjukhuset. Där konstaterade man att han hade fått komplikationer efter strålbehandlingen där hans lungor hade bränts sönder. Trots at läkare hade sagt att han hade 6 mån och att han med all säkerhet skulle dö av hjärntumören han hade trodde man inte att han skulle behöva lämna oss innan dom 6 mån efter komplikationer. De hade jag inte ens en tanke om.
Vi hade beställt några veckor innan biljetter för att åka och hälsa på pappa för antagligen en sista gång. Vi skulle ha åkt den 27 nov, men efter detta som hade hänt, fick jag avboka biljetterna och köpa en biljett snabbt för att åka själv.
Den 18 nov köpte jag biljetten och skulle åka dagen efter den 19 nov. Fredagen den 19 kom och jag var nervös för att flyga. Men klockan 11.05 ringde hans fru och berättade den hemska nyheten om att han hade precvis avlidit. Hela min värld rasade samman. Jag var ju på väg till honom!
Jag åkte ändå var framme 23.40 och framme hos min pappa ca en timme senare. Det fanns så mkt folk hos honom. De frågade om jag ville se honom, men jag kunde inte. Vi sov hos han iaf. Dagen efter ville jag se honom ändå. var rädd att han kanske skulle se deformerad ut, men han såg så vacker, fridfull, lycklig ut. Man kunde nästan se ett leende. Det gjorde så ont att se han där. Ligga i en kista. Han var bara 56 år gammal!
Nu har dagarna gått, idag är det en vecka sedan har avled och jag har fortfarande svårt att förstå detta trots att jag såg honom ligga i en kista och se när de körde iväg honom för att kremeras. Jag förtränger detta, men i ögonblick fattar jag att han inte finns och börjar gråta. Min pappa var min hjälte sen jag var liten. Man tror alltid att ens föräldrar är odödliga, och aldrig blir sjuka eller kommer att bli sjuka.
Det konstiga är att man blir vuxen och jag trodde fortfarande det. 7
Just nu känner man sig som när man var runt 6 år och behövde sin pappas tröst när man gjorde sig illa, behövde hans kramar, hans pussar. Jag vet nu att du inte lider längre och att du har det bra där du är. vet att du vakar över mig och hela familjen.
Det som gör mest ont är att du inte hann träffa ditt yngsta barnbarn. jag vet hur mkt du ville få träffa dina barnbarn igen.
Jag älskar dig pappa med hela mitt hjärta! Jag saknar dig något oerhört. Vill ha dig här igen för att få krama dig och pussa dig, börja inse att det aldrig mer kommer att hända. Det gör så ont i mig.
Jag skulle göra vad som helst för att få träffa dig en sista gång vid liv. Jag kan bara inte fatta detta.. går inte..
Grattis till mig!!!
Snart åker vi till pappa! det ska bli kul att träffa honom igen, och även att han frå träffa barnen. han mår itne alls så jättebra efter diagnosen han fick. men vi håller hoppet uppe ändå.
Har precis kommit hem från jobbet, i morgon ska jag med jobba kvällen fast bara till 20 känns skönt!
Fanns lite turer ute i pärmen på jobbet, tog en massa, men vet inte kanske ska ta bort någon får skrev upp mig på att jobba, 23/12- kväll, 24/12 morgon, 25/12 kväll och 26/12 kväll. Känns liiite tufft, men samtidigt är det sjukt fina pengar med tanke på att det är storhelg alla dessa dagar jag ska jobba.
Ja ja vi får se.
Denna vecka ska jag som sagt jobba i morgon och på torsdag. Inget i helgen. har jobbat rätt mkt denna månad så det är skönt att vara ledig nu=)
Ska bli bättre på att uppdatera bloggen med, främst för min skulle för ibland har man så mkt man vill få ur sig att man inte vet vart man ska ta vägen.
Det är en skön kännsla att kunna få skriva vad man vill här.
Igår fyllde jag år med=) woohoo Grattis till mig! fyllde hela 26 år UNG. fast funderade på att räkna neråt nu, är det inte det man gör efter 25 år=)?
Sambon gav mig en tatuering, som jag ännu inte bestämt mig på vad jag ska göra än, men det kommer.
Nähe ska kanske göra andreas sällskap i soffan.
Ses!
Har precis kommit hem från jobbet, i morgon ska jag med jobba kvällen fast bara till 20 känns skönt!
Fanns lite turer ute i pärmen på jobbet, tog en massa, men vet inte kanske ska ta bort någon får skrev upp mig på att jobba, 23/12- kväll, 24/12 morgon, 25/12 kväll och 26/12 kväll. Känns liiite tufft, men samtidigt är det sjukt fina pengar med tanke på att det är storhelg alla dessa dagar jag ska jobba.
Ja ja vi får se.
Denna vecka ska jag som sagt jobba i morgon och på torsdag. Inget i helgen. har jobbat rätt mkt denna månad så det är skönt att vara ledig nu=)
Ska bli bättre på att uppdatera bloggen med, främst för min skulle för ibland har man så mkt man vill få ur sig att man inte vet vart man ska ta vägen.
Det är en skön kännsla att kunna få skriva vad man vill här.
Igår fyllde jag år med=) woohoo Grattis till mig! fyllde hela 26 år UNG. fast funderade på att räkna neråt nu, är det inte det man gör efter 25 år=)?
Sambon gav mig en tatuering, som jag ännu inte bestämt mig på vad jag ska göra än, men det kommer.
Nähe ska kanske göra andreas sällskap i soffan.
Ses!
Ullared!!!
Åh har ingen tid att blogga, eller så har man inte orkar. iaf livet är bra just nu.
Var i Gekås i lördags och fick lite handlat. kanske ska lägga ut lite som jag inte har brutit upp från sina paket haha=)
Fyller tydligen år nästa vecka haha Shit, nu blrjar jag räkna neråt nu då=)
Vi åker till pappa med om ca 3 veckor ska bli skönt att träffa honom!
Nähe får väl göra lite nytta här hemma =)
