Förlossningsberättelse - Maximilian 090217
Jag hade skrivit förlossningsberättelserna i min förra blogg så tänkte jag bara markerar och klistrar in för er instresserade så finns dem i den kategorin sen
Först så har jag varit rädd för att föda, då efter att ha fött Leo. Hela graviditeten var jobbig och förlossningen med Leo var lite av traumatisk och väldigt påfrestande. Så jag fick gå på aurorasamtal ang min rädsla. Det var på tal om igångsättning, men de ville göra ett UL först.
Fick tid för UL måndagen den 16 feb, vilket visar att han hade lite för lite fostervatten där inne så de ville sätta igång mig redan dagen efter.
17 februari 09
Jag kom in kl 8 den 17, träffade läkaren som satte igång mig kl 10.20. Jag var öppen 2 cm, nästan 3cm. Tappen var halvt mogen och mjuk.
Det tog en stund att sätta in katetern. På tredje försöket så lyckades han.
Direkt så började regelbundna värkarna. Jobbiga men hanterbara.
kl 14.20 åker katetern ut jag var då öppen nästan 4 cm.
Då blev värkarna jobbigare.
Jag ville bada, låg i badet ca 1 timme till 15.15 ungefär.
Då började man känna av de mera jobbigare värkar. Där man fick anda sig igenom dem.
Efter badet tog de hål på hinnorna.
Jag var öppen 5 cm då.
Bad om spinal eller EDA.
Läkaren kom ca16.15, minns inte riktigt. Redan då kände jag av lite som krystvärkar där de tryckte fruktansvärt neråt.
Där försökte Bm tvinga i mig lustgas, men jag tyckte lika illa om den som förra gången.
Sen var hon där med syrmasken.Den luktade lika illa den med uack!
IAF så lyckades han sätta in EDA men fick aldrig någon bedövning. För efter att de satt in EDA så kollade BM att jag var öppen 8cm, medans hon höll inne fingrarna under nästa värk så öppnade jag mig 1 cm till alltså 9 cm.
Kl var då 17 ungefär. Jag hade redan krystvärkar var nästan öppen 10cm hade lite kvar,
Plötsligt säger hon att jag ska krysta och hålla emot och krysta igen, så såg hon huvudet. Nästa krystvärk var han ute. Det gick så snabbt de sista att andreas hann inte reagera på att Maxi föddes. Utan jag sa att han var ute och han sa va?!
Blev rätt intensivt den sista timmen att jag hann inte fatta att de gick så fort. Jag sprack inget, behövde inte sy något så det var super skönt!
Jag mådde relativt bra efter förlossningen. Det enda var att eftervärkarna var minst lika jobbiga som värkarna under förslossningen. Fi fan vilken pina!!
Fick så himla ont i svanskotan med men sen var man hurtig och piggelin=)
Men att gå igenom en NY graviditet, en NY förlossningen?
NEJ TACK! Det blir bra så här=)
Jag tackar för de två barn jag har fått och känner mig nöjd=)
Först så har jag varit rädd för att föda, då efter att ha fött Leo. Hela graviditeten var jobbig och förlossningen med Leo var lite av traumatisk och väldigt påfrestande. Så jag fick gå på aurorasamtal ang min rädsla. Det var på tal om igångsättning, men de ville göra ett UL först.
Fick tid för UL måndagen den 16 feb, vilket visar att han hade lite för lite fostervatten där inne så de ville sätta igång mig redan dagen efter.
17 februari 09
Jag kom in kl 8 den 17, träffade läkaren som satte igång mig kl 10.20. Jag var öppen 2 cm, nästan 3cm. Tappen var halvt mogen och mjuk.
Det tog en stund att sätta in katetern. På tredje försöket så lyckades han.
Direkt så började regelbundna värkarna. Jobbiga men hanterbara.
kl 14.20 åker katetern ut jag var då öppen nästan 4 cm.
Då blev värkarna jobbigare.
Jag ville bada, låg i badet ca 1 timme till 15.15 ungefär.
Då började man känna av de mera jobbigare värkar. Där man fick anda sig igenom dem.
Efter badet tog de hål på hinnorna.
Jag var öppen 5 cm då.
Bad om spinal eller EDA.
Läkaren kom ca16.15, minns inte riktigt. Redan då kände jag av lite som krystvärkar där de tryckte fruktansvärt neråt.
Där försökte Bm tvinga i mig lustgas, men jag tyckte lika illa om den som förra gången.
Sen var hon där med syrmasken.Den luktade lika illa den med uack!
IAF så lyckades han sätta in EDA men fick aldrig någon bedövning. För efter att de satt in EDA så kollade BM att jag var öppen 8cm, medans hon höll inne fingrarna under nästa värk så öppnade jag mig 1 cm till alltså 9 cm.
Kl var då 17 ungefär. Jag hade redan krystvärkar var nästan öppen 10cm hade lite kvar,
Plötsligt säger hon att jag ska krysta och hålla emot och krysta igen, så såg hon huvudet. Nästa krystvärk var han ute. Det gick så snabbt de sista att andreas hann inte reagera på att Maxi föddes. Utan jag sa att han var ute och han sa va?!
Blev rätt intensivt den sista timmen att jag hann inte fatta att de gick så fort. Jag sprack inget, behövde inte sy något så det var super skönt!
Jag mådde relativt bra efter förlossningen. Det enda var att eftervärkarna var minst lika jobbiga som värkarna under förslossningen. Fi fan vilken pina!!
Fick så himla ont i svanskotan med men sen var man hurtig och piggelin=)
Men att gå igenom en NY graviditet, en NY förlossningen?
NEJ TACK! Det blir bra så här=)
Jag tackar för de två barn jag har fått och känner mig nöjd=)
Kommentarer
Trackback
